Tänk att få sova på mage..
Förkylningen är kvar, illamåendet vill inte försvinna och jag har sovit asdåligt.. Men snart är det ju faktiskt över, snart kommer jag kunna sova på mage igen och alla dessa djävulshormoner som gör mig illamående kommer försvinna! Evighetsförkylningen kommer förhoppningsvis också försvinna när hon/han ploppat ut och då slipper Andreas sova intill en "kaffebryggare", låter tydligen som det när jag snarkar;) Tänk vad skönt allt kommer bli när det ploppar ut en skrikande, snuttande, bajsande bebis som kräver all vår uppmärksamhet;)
