Blixtar och dunder..
Usch vilket humör jag har, dessa månader av sjukskrivning har gjort mig till ett riktigt "oväder".. Har försökt att hålla humöret uppe så gott jag kunnat, men idag brast det! Orkar inte med detta längre, kan ju inte göra någonting själv.. Är beroende utav att Andreas skjutsar mig om jag ska nånstans och att behöva gå med kryckor suger! Har sammandragningar som känns som om nån kör upp en kniv i mig och denna sömnbrist gör ju inte en gladare precis.. Sen när man väl tar sig ut en sväng med Andreas hjälp, så går det i snigelfart och jag orkar max 1 timme (då är det en bra dag..) sen lär vi åka hem och vila! Att vara hemma hela dagarna utan att kunna göra någon nytta går mig på nerverna:( Kan ju inte ens städa och detta har dammråttorna fattat och börjat möblera i våra hörn! Men men som ALLA säger, snart är det ju över.. Men dessa 5 veckor kommer nog kännas som 5 år!
Näe nu räcker det med gnäll, måste skärpa mig! Andreas lämnade "ovädret" (mig) för en timme sedan för att träna, så jag har till kl.åtta på mig att bli lite gladare.. Vill ju inte bli lämnad/övergiven mitt i alltihopa också, så nu måste jag rycka upp mig och visa Andreas den sida han gillar och ville gifta sig med;)
Näe nu räcker det med gnäll, måste skärpa mig! Andreas lämnade "ovädret" (mig) för en timme sedan för att träna, så jag har till kl.åtta på mig att bli lite gladare.. Vill ju inte bli lämnad/övergiven mitt i alltihopa också, så nu måste jag rycka upp mig och visa Andreas den sida han gillar och ville gifta sig med;)
Får vara nog med "oväders" humör nu..
